”Arwid van den Berg är en man som härstammar från Hög, en liten by belägen på andra sidan Lödde å. Han är en allt-i-allo-man – snickare, fiskare, chaufför, charmör och allt annat som kan ge honom en god dagsinkomst. Mest är han ändå fiskare och sjöman.
Natten den 10 oktober 1943, samma dag som han fyller tjugotre år, styr han sin laxsnipa i den månskensljusa och sensommarkvalmiga natten in mot sandstranden i närheten av Tuborg. Detta är hans femte tur i det uppdrag kriget har gett honom. Sex män och två kvinnor, alla i fyrtioårsåldern, är de som denna gång äntrar hans båt. Arwid noterar att alla är vältränade och smärta. De skiljer sig därmed radikalt från de flyktingar han normalt transporterar. Inga frågor ställs och därmed ges inga svar.
För en gångs skull är strålkastarna från den tyska befästningen vid hamninloppet, som normalt lyser upp stranden, släckta. Kanske är de ur funktion. Än en gång lyckas laxsnipan utan några problem lämna stranden och ge sig av mot den svenska kusten, som ligger fyrtiofem minuter bort.
Arwid noterar återigen att nattens passagerare inte är några vanliga flyktingar. De är välklädda och deras enda bagage består av exklusiva läderportföljer, små ryggsäckar och handväskor. Ingen säger något under överfarten. Alla är knäpptysta tills en av kvinnorna börjar prata med honom. Nej, detta är definitivt inte några vanliga flyktingar.
Elsa – så presenterar hon sig – bär på ett litet vackert skrin. Det är förmodligen gjort av elfenben med inslag av silverplattor som bildar ett speciellt mönster. Arwid tolkar det som en stjärna med sju uddar och symbolen för en sjuarmad ljusstake, instansad på en separat platta av guld. I vilket fall tror han att plattorna är gjorda av silver och guld.
– Efter att vi lämnat båten ska du ta detta skrin med hem till dig. Inom kort kommer någon och hämtar det, säger kvinnan på knagglig danska med stark brytning på ett annat språk som han inte kan identifiera.
Elsa lämnar över skrinet till honom och fortsätter på sin svårbegripliga danska:
– Om du tror att du skulle kunna ha egen vinning av skrinet, räkna med att du har fel. Skulle du öppna det kommer du inte att förstå vad det handlar om. Innehållet har inget ekonomiskt värde för dig, och själva skrinets värde är nästan noll. Du skulle bara dra på dig en massa bekymmer om du öppnar locket, så lyd mitt råd – öppna inte skrinet! Är vi överens?”